feelgoodluxury.blogg.se

Godmorgon solstrålar!

Jag läste en artikel igår som jag tänkte att jag vill ta upp på bloggen. Det handlar om hur vi är som personer.

 

När vi var små, så såg vi upp till andra personer och tänkte "sådär vill jag också vara när jag blir äldre". Eller hur? Har ni funderat över hur ni är som personer idag? Är du den omtänksamme som du ville vara när du var liten? Eller tar du hand om andra människor som du såg att din farmor eller mormor gjorde? Har du ett stort hjärta? Är du sådär bra på att stå upp för dig själv och vara nöjd över livet? Fanns det något som du visste att "sådär vill jag inte vara när jag blir stor"?

 

När vi var små så såg vi upp till andra människor. Man brukar säga att saker man ville när man var liten, saker man önskade och saker man såg, är något vi blickar tillbaka till när vi blir äldre. Vi hade en bild över hur vi ville vara och hur vi önskade att vi skulle vara. Är ni på det sättet idag? 

 

Jag minns nästan exakt hur jag tänkte när jag var yngre. Jag hade förebilder som klädde sig i vackra smycken, fint hår, var glad och positiv och fick andra att skratta. SÅ ville jag vara. En del av sakerna har jag lyckats med och jag är så stolt över att den bilden jag hade när jag var liten är uppfylld. Vissa saker som t.ex. att vara omtänksam, kan jag märka att jag verkligen är, MEN ibland drar jag ihop mig till den ensamvarg som man blir när man är det enda barnet.
Jag ville också vara lycklig, vilket jag är. Ibland kan jag glömma bort det pga att jag stänger in mig. Då glömmer jag bort den där bilden jag hade. Vilket är synd. Detta är något jag vill arbeta mera på.  

Vi lever bara ett liv och då borde man göra det till fullo. Du kan göra vad du vill och hur du vill, du kan vara precis som du är och var aldrig rädd för att visa det. 

 

 

Sänder över en stor kram till er som läser och hoppas att jag åtminstone får ett svar. Jag diskuterar gärna :)